Medvind och motvind

Jag älskar att spela tennis! Att lyckas få till en riktigt grym forehand ger mig alltid en riktigt skön kick. Tyvärr drog jag på mig en sträckning i låret i höstas som har läkt irriterande långsamt så det var ett tag sen nu. Men jag har märkt en förändring. Jag som brukade leva för mina heliga tisdagar och fredagar på tennisbanan, tycker nu inte att det är hela världen att pausa ett tag. Som småbarnsmamma är man ju lite svältfödd på kickar. Men något har hänt. Sedan jag och min man bestämde oss för att satsa på egen musik i mitt namn har detta behov kraftigt minskat. Insåg nyligen att det nog beror på att jag nu får andra typer av kickar. Ibland flera stycken på en dag. Men gudarna ska veta att det går upp och det går ner. Det blir inte alltid riktigt som man har tänkt sig. Då tappar man kraft och höjd ett tag, Fröken tvivel kommer på besök och allt känns lite motigt. Sen vänder plötsligt vinden igen. Nya input, möjligheter, snälla peppande kommentarer mm gör att jag får ny luft under vingarna och den sköna rushen infinner sig igen.

Denna helg har jag tappat lite höjd. Barnen har varit sjuka och då avstannar allt. Vi har bara varit hemma och visserligen haft det mysigt men inte fått något vettigt gjort. Spelat mängder med "Finns i sjön" och lika många "Vändtior" och pussel. Lekt doktor och restaurang med avsmakningsmeny. Som tur var kunde jag smita iväg några timmar och ta en mysig långpromenad och lunch med bästa vännen Malin. Det är alltid mumma för själen. Vi har turnerat så mycket ihop så vi känner varandra utan och innan. Som familj. Man kan vara sig själv rakt upp och ner och ventilera lite. Både jobb och privat. Vi har många liknande erfarenheter så det avhandlas både det ena och det andra. Återigen infinner sig ny luft under vingarna.

Förövrigt är jag nu sjukt otålig!!! Andra singeln Baam ligger och väntar på en sista puts och jag är så sjukt sugen på att få ut den. En enda låt säger inte så mycket om vem man är och hur man låter. Svårt att marknadsföra sig med bara en låt ute. Vill ju komma framåt...
Lite lustigt. I fredags skulle jag iväg till gymmet. Efter skadan har det varit dåligt med träning men nu skulle jag ta mig iväg. Efter en seg frukost skulle jag precis ta sats och åka när en av mina nya vänner på messenger, efter att jag berättat om mina planer för dagen, ställde den raka frågan "Tycker du om att gå på gym?" Svaret klingade skrämmande tydligt i hela mig: Nej. Så varför? Istället drog jag på skön musik och tokdansade loss i vardagsrummet iklädd pyjamas, gjorde lite corestärkande övningar och strechade lite. Oerhört befriande!! Livet är för kort för att tvingas in i normer, måsten och skan. Skit i det! Dansa loss i pyjamas istället. Ha en bra vecka! <3

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln