Elinda_NoBackg

Blog by Elinda

2018 > 01

Klockan är mycket men jag måste skriva av mig. Vi håller på att förbereda för min spelning i Chamoix nästa vecka. Bandet behöver ha all info, låtar och texter. Och jag har en intervju i radio tidigt imorgon bitti. Hade tänkt skriva redan igår men dagarna på Livgardet var så omtumlande så jag behövde smälta mina intryck.
Det började med att vi fick all vår utrustning. Tre stora väskor med kläder, både gröna och ökenfärgade.

Sen fick vi väldigt intressant information om Afghanistan. Lite bakgrund till varför det är som det är där nere. Oerhört komplext precis som i alla orosländer. Många olika stammar i ett och samma land och ingen pratar ens samma språk. Oerhörd fattigdom och konstanta hot från de styrande. Odla opium på din mark eller så dör halva din familj och du blir lusfattig. Ganska enkelt val. Den största folkgruppen sträcker sig långt in i Pakistan pga att en britt bestämde sig för att dela denna folkgrupp nån gång på 1800-talet. Religion som styrmedel och skrämselpropaganda. Känns tröstlöst och jag klandrar verkligen inte de som försöker fly därifrån. Jag hade dragit om jag fick chansen. Alla gånger.

Dagen efter hade vi sjukvård och besök hos läkare för vaccination. Då upptäkte vi att en av oss som hade kännt sig lite hängig var ganska illa därran och fick lova att köras akut in till ett sjukhus inne i stan. Oroliga och klart påverkade av detta fick vi andra ge oss av på en lång vandring. Vi fick en karta och lite mat och instruktioner att gå till en punkt för att sen invänta vidare order.

Lunch intogs i det fria och fryssna jag var väldigt tacksam att jag tog de varmaste kläderna vi hade. En vacker promenad och en mysig och annourlunda lunch som värmdes med en kemisk påse. Plötsligt underpromenaden ser vi en bilolycka. Iscensatt av våra befäl. Vi får öva våra färdigheter i sjukvård och inse hur svårt det är när man blir stressad att ha koll på helheten. Därefter var det övning i att släcka bränder och täthetsprov av gasmask inne i en tårgaskammare. Två i vår grupp fick avbryta men min mask satt som den skulle så jag var därinne och hoppade runt lite. Det gick bra men man får ändå lite puls...

Sen var det en lång promenad tillbaka. 1,4 mil gick min grupp med tung ryggsäck. Några andra grupper gick 2,5 mil så vi slapp ändå lindrigt undan tack vare vårt besök på sjukan innan.

Det var skönt att komma hem till barnen och kramas. Idag var jag hos frissan. Perfekt att klippa sig hos barndomsvännen. Det blir två bra flugor i en smäll!

Imorgon blir det intervju i den lokala radiokanalen. Ska bli roligt och spännande. Godnatt alla fina därute! Va rädda om er.

Läs hela inlägget »

Yes!! Hej igen! So far so good. ;-)
Planen är att skriva varannan dag till en början och se om det håller. Idag har varit en helt vanlig dag hos familjen Frithiof. Fyra barn (av fem) hos oss denna helg. De två minsta vaknar kl 7 och vill upp och leka. Mamman och pappan som låg uppe sent på natten innan och diskuterade strategier, googlade om Spotifylistor och backdropsleverantörer, var riktigt trötta i mössan och lyckades få ligga kvar någon timme till medan barnen underhöll sig själva. (Funkar ibland iaf). Sen var dagen igång. Öppnade min första låda merchandise som hade kommit på posten. Nu är vi laddade för nästa veckas releasefest i Chamonix! Ha ha! Ska det va så ska det!
En norsk kille som jobbat länge i skivbranschen hade hört av sig och ville skriva om mig i sin blogg. Han även en välbesökt Spotifylista där jag hamnat högst upp. Superroligt! Dessutom var han även gullig nog att komma med lite tips. Fantastiskt när någon helt okänd i ett annat land gillar låten och erbjuder sin hjälp.

Ok, vidare. Frukost till alla ska fram. Blev bjudna på fika hos grannen, vilket lät lockande, men insåg att vi först behövde hinna lägga sång på nya låten Baam innan jag försvinner iväg i tre dagar nu. På med kläder på allihop och ut i snön. De stora två lovar att passa de två små i utbyte mot lite speltid. Söndagar är annars spelfria... Alltså, från lekande barn i snöyran smiter jag och Micke in i studion, väl medvetna om att det är en tidsfråga innan upplägget kraschar... Kör!, ropar jag när jag kommer in i studion. Adrenalinet pumpar ofrivilligt. Kommer vi hinna?

Vi hinner halvvägs innan Emelie fastnar i gungan och sen vägrar leka vidare. Hon får mysa med oss i studion istället. Ytterligare en halvtimme senare kommer en snöig, gråtandes Alex springandes. Storebröderna blivit för hårdhänta i snöbollskriget. Killarna blir vänner och får gå in och gejma (hur man nu stavar till det??) en stund allihop. Vi fortsätter i studion, hinner med ett samtal med vår manager Peter där vi bestämmer att vi ska släppa remixen på Superwoman först och sen skicka in Baam till Spotify tre veckor innan den släpps i förhoppning om att de ska hinna lyssna och ta med den på några listor. Superwoman hamnade ju på två stycken New Music Friday (Finland och Island) vilket tydligen är extremt ovanligt om man är helt ny artist(!). Hoppas nu lyckas med den bedriften igen och kanske tom i Sverige...

Då ser vi att lillloppan har somnat till Nalle Puh så då passar vi på att lägga lite add-libs (extra wailspår, alltså lite fritt improviserad sång) på remixen som DJ-duon Around the Globe har gjort. Sen väcker vi den lilla prinsessan och gör oss redo för fika med bästa grannarna. De har precis flyttat in och fött en liten prinsessa själva och var glada att få bjuda över oss för en gångsskull nu när de pausat i sina renoveringar.
Hämtmat (Sushi), gröt till de små och medan jag nattar kollar Micke och storkillarna på ett avsnitt av SouthPark och skrattar så det ljuder i hela huset. Sen är det bråttom i säng för imorgon ska vi alla upp okristligt tidigt. Jag ska iväg 06:30 till Livgardet (Kungsängen) på rotationsutbildning inför en mission med fältartisterna till Afghanistan framöver. Micke ska packa in alla barnen i bilen 06:45 för att lämna Fabrizio på skolan på Lidingö kl 8 och sen hinna tillbaka till Värmdö till kl 9 och lämna de små. Vet inte hur schemat ser ut riktigt på Livgardet men jag ska försöka hinna skriva igen på tisdag. Annars blir det på onsdagen när jag är tillbaka. Önskar er alla en riktigt härlig vecka!! 

Läs hela inlägget »

Hej min blogg! Kul att ses. Har tänkt på dig länge och glad att jag äntligen gör slag i saken och ger dig liv.
För ett år sedan var mitt liv ganska tungt. Jag hade tappat sugen på allt och visst inte åt vilket håll jag skulle vända mig. Jag hade investerat min tid, energi och framför allt engagemang under många år på något som visade sig vara en återvändsgränd. Droppen rann över och jag kände mig tillbaka på ruta ett. Misslyckat. Trodde jag då... I själva verket hade jag hamnat precis där jag skulle vara. På ruta ett visserligen men i ett helt annat kapitel. Ett betydligt mer spännande kapitel.

Jag och min man åkte på en resa utan barn för första gången på sex år. Sjukt välbehövligt!! Vi behövde få lite tid att prata ostört (alla småbarnsföräldrar vet iaf vad jag snackar om) och få lite distans till vår situation. Vi bestämde oss att leka företagare på riktigt och gjorde ett schema. Var o en fick varsin dag på semestern då allt fokus var på den personen. Vart man befann sig, vad man saknade och vart man ville. Hela dagen återkom vi till detta fokus. Kan verkligen rekommendera det till alla par även om man inte jobbar ihop(!). Oerhört nyttigt att ge varandra så mycket tid och fokus oavbrutet. Den tredje dagen började vi få ihop pusslet och på planet hem igen hade vi en tydlig vision. Ett första mål och en tidsplan hur vi skulle ta oss dit. Många frågetecken också såklart men en tydlig plan.

Idag är vi där! Vi firade stort nu i julas och var sjukt stolta över oss själva. Första singeln var släppt och det hade gått ovanligt bra för att vara helt okänd (som jag har förstått det). Vi är nu en bra bit på väg och har samtidigt fullt fokus på att njuta medan vi går där hand i hand. (Ok... Kanske inte alltid... Men ramlar man av hästen ibland så får man väl bara helt enkelt hoppa upp igen...) Det har funnits många stunder då jag tvivlat på om vi tagit oss vatten över huvudet, igen! Vi har den egenskapen har jag märkt efter några år tillsammans. Jag menar fem ungar, pengar som ska in och måsten som ska göras. Dålig kombo med två optimister som båda är drivande ja-sägare med tidigare utbrändhet i bagaget. Men det är vi. Sån är jag. Livet är för kort. Jag lever efter devisen att om någon annan kan så kan jag också. Jag måste bara öva lite först. 
Så om andra kan blogga, så kan jag det också! Måste bara öva lite först... ;-)
Jag kommer behöva skriva fort och med en lätt släng av dyslexi så kan det bli underhållade ibland. Kul om ni orkar hänga med och se vad jag hittar på. Det lär iaf bli händelserikt om jag ser till historien. Kram och godnatt!

Läs hela inlägget »